När jag funderar på vilket minne som jag kommer ihåg att jag kände mig starkast och som mest positiv, var när vi sprang "Lassemaja-loppet" på gymnasiet. Vi fick springa en bana i skogen på 12 kilometer och jösses vad det gick bra, jag sprang det på ungefär en timme! Så stark och glad har jag nog inte känt mig efter det... Jo glad har jag ju förstås varit, men inte så glad i det sammanhanget! Och det är ju några år sedan om man säger så! Tänk om man kunde komma tillbaka till den formen igen...
Annars då? För en vecka sedan började jag viktväkta igen, för vilken gång i ordningen vet jag inte, jag har tappat räkningen! Idag var det invägning och det har gått riktigt bra: 1,1 kg borta sedan förra helgen! Lite meckligt är det allt att hålla på och räkna allt, men det fungerar. Jag går inte hungrig och kan t.o.m unna mig lite godsaker inom ramarna. Den här gången går jag inte på möten, utan har bara gått med online. Det kanske fungerar bättre för mig, vi får väl se!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar