Inte helt OK...

Hm, ja... Det gick väl inte helt som det skulle den här veckan. Jag har jobbat på tok för mycket, vilket har resulterat att jag inte orkat träna när jag kommit hem. jag vet, det är en dålig ursäkt för visst skulle jag ha hunnit om jag bara hade gett mig den på det! Det gjorde jag inte... Resultatet är +0,5 kg. BLÄÄÄÄ...

Nu funderar jag på att börja träna på iTrim. Det kostar visserligen en del, men eftersom det ligger supernära mitt jobb, så kan jag göra det på lunchen. Då blir det ju gjort! Det är fler på jobbet som gör det, och då kan man ju ha draghjälp av varann! Ett par gulliga jobbarkompisar har gett mig en gratis prov-vecka, så i morgon ska jag ta med mig träningskläderna till jobbet!

Annars har jag faktiskt varit duktig nu i helgen. I går tog M och jag en cykeltur på 1,5 timma och det vill inte säga lite, eftersom vi har grymt mycket jobbiga backar här i området. Och idag har jag tränat step-up i 35 minuter... Så det så!

Helt OK

Jag smygvägde mig i morse. Aja baja, det ska man ju inte göra, vägdagen är ju först i morgon... Jag kunde bara inte låta bli, med tanke på att den här veckan inte har gått riktigt som planerat. Först fyllde jag ju år och vi firade det både i söndags och måndags. Klart att jag inte kunde låta bli vare sig smörgåstårta eller vanlig tårta, inte när M gjort egna och de blev sååååå bra! Dessutom drog jag på mig en förkylning i måndags som gjorde att jag inte kunde träna. Så i morse smygvägde jag mig. Resultatet? Nja, jag har visserligen inte gått upp något, men inte ner heller. Men å andra sidan så får jag vara nöjd med det den här veckan! Nästa veckan blir det neråt igen, det vet jag!

Minus!

Idag är det vägdag! Resultatet den här veckan visar på 1,1 minus och det är ju strålande! Inte heller har jag offrat speciellt mycket - jag åt t.ex lite tårta igår när vi firade av en arbetskamrat... Jag försöker träna 3 gånger i veckan (skulle ha tränat igår, men jag hade ont i foten så jag sparade det till idag och idag har jag inte ont, så här ska tränas!) och det kan kännas motigt efter en lång arbetsdag. Men som sagt: man ångrar sig ju aldrig efteråt, det försöker jag ha i minnet.

I morgon ska jag ha öppet hus för att fira min födelsedag (jag fyller jämt - 40 - på måndag). Det kommer att vankas både tårta och annat onyttigt, men även fruktsallad! Jag ska försöka hålla mig till fruktsalladen - kanske en liiiiten bit tårta bara för att smaka på vad sambon har fixat (det är han som ska baka tårtan)!

Det går bra!

Oj, så bra det har gått de här dagarna, sedan sist jag skrev! Jag har verkligen varit motiverad. För att ytterligare spä på motivationen så lät jag sambon fota mig framifrån och i profil, helkropp. Jag hade tagit på mig en ordentligt slimmad t-shirt med tanken att det ska synas ordentligt när jag sedan tappar i vikt. Jag tänkte ha på mig samma t-shirt om 10 kilo igen och jämföra. Och vet ni vad - det var de värsta, hemskaste foton jag har sett! Så ja, det var ett tydligt bildbevis på hur det är ställt nu och att jag inte vill att det ska förbli så!

Jag har ätit nyttigt dessa dagar. Inte bytt ut så många måltider mot pulver, bara några stycken. Istället har jag hållit mig ifrån onyttigheter och tränat. Jag har tänkt att jag ska träna måndag, onsdag och fredag. Eventuellt någon gång på helgen om jag har lust, men det är inget måste.

I kväll var det motigt att träna - först skulle sonen till fotbollsträning och hämtas och skjutsas. När det var klart var klockan redan 19.30. Innan jag fått på mig träningskläder och var redo för min stepup-bräda så var klockan redan 20.00. Men jodå, jag gjorde det! För jag vet ju att man aldrig ångrar sig efteråt! Och det gjorde jag inte heller! Men nästa gång får nog sonen ta sig till sin fotbollsträning för egen maskin - det är ju faktiskt vår nu och i allra högsta grad cykelbart!

Vågen har jag låtit bli att ställa mig på, inte heller har jag mätt mig. Jag ska låta bli vågen tills på lördag, måttbandet tar jag om en månad!

Och tack till alla som peppar, det är verkligen guld värt! Syrran, tack för ditt peppande telefonsamtal också, det är läskigt att veta att mina nära och kära också läser här, men oj så peppande!