Operationen avklarad

Nu är operationen avklarad och skönt känns det! Jag har varit riktigt nervös inför den - även om de säger att det inte är  någon "big deal" så handlade det ju ändå om hjärtat, eller hur?! Operationen tog ungefär 3 timmar och jag fick bra med lugnande så jag var inte så rädd även om jag var vaken hela tiden. Det som var värst mot slutet var resterna av ryggskottet - det kändes att det inte var bra att ligga blick stilla så länge, då gjorde det ont i ryggen. Nu har jag ont i ljumsken där de gick in med katetern (eller vad det nu var de gick in med). Jag har svårt med att resa mig, sätta mig och även lite problem med att gå, det blir lite stappligt.  Jag har fått stränga förhållningsorder om att ta det lugnt i en vecka, så jag är nu sjukskriven veckan ut, tillbaka på jobbet på måndag. Någon motion blir det inte tal om förrän tidigast nästa onsdag och då endast om det känns helt bra. Hur som helst, jag fick åka hem redan igår även om jag hade lite feber (det var normalt sa de) och det kändes bra.

Jag funderar lite - jag ser ju på statistiken att jag har några läsare - kan ni inte tänka er att ge er till känna? Bara med ett enkelt "hej"? Jag skriver ju ganska privata saker och det skulle kännas skönt att veta vem som läser. Det är även mer peppande med vitminskningen om någon säger något. Snälla?! En kommentar?

Bit ihop och kom igen!

Jag får väl säga "nja" till den nya dvd:n som jag provade i går. Visst gick den att träna till, men den blev lite tjatig och lite mycket snack emellan de olika segmenten, så pulsen hann gå ner lite väl mycket. Jag lägger den tillsammans med de dvd:er som inte är så krävande, som kan vara OK när man vill ta det lite lugnare.

I dag ska jag köra en gammal beprövad goding - en step-up workout från tidigt 90-tal med gurun Kathy Smith. Den är gammal men den är mycket bra för konditionen! Ett plus är också att man hänger med i alla rörelser och blir därmed ordentligt trött.

Angående vikten så har jag gått ner ett av de kilon som hoppade på mig förra veckan. Jag kan fortfarande inte förstå hur det gick till, men det är väl bara att bita ihop och komma igen... ;)

Förresten, vilken tur i oturen jag hade i går! Jag hade resonerat mig fram till (helt bakvänt förstås) att jag visst kunde unna mig smågodis till Melodifestivalen! Sagt och gjort, jag gick till affären och plockade ihop en påse - en ganska rejäl sådan eftersom sonen skulle få av det också. Och när jag står i kassan och ska betala så visar det sig att jag har glömt plånboken hemma! Så jag fick åka hem utan godis! I stället blev det en kopp te och en apelsin till Melodifestivalen, och inte kände jag mig speciellt ledsen för det heller! ;)

Träning igen!

 Nu verkar ryggskottet ha gett med sig. Jag tänkte smyga i gång så smått med träningen igen och tänkte nu prova den andra nya dvd:n som jag fick i brevlådan förut. Ska bli kul att se vad det här är för något! Jag hittade och beställde även den här ifrån amazon.com.

Annars går jag och är nervös inför en operation jag ska göra på tisdag - en hjärtoperation! Det har visat sig att jag har en extra ledningsbana i hjärtat som orsakar hjärtrusningar, vilka är ganska jobbiga när de uppkommer. Det ska man åtgärda på Karolinska sjukhuset på tisdag. Kan inte säga att jag ser fram emot det, men det blir skönt att få det gjort. Jag vet inte riktigt hur det blir med träningen efteråt, har inte fått något ordentligt besked om det. Det ska jag se till att få på tisdag!

Konstigt

Vägde mig i morse. Jag hade visserligen inte väntat mig något bra resultat, men något så fullkomligt horribelt hade jag inte föreställt mig! Vågen visade +2,9 kg! Jag förstår INGENTING - för att få ett sådant resultat borde jag ju ha riktigt svullat hela veckan, eller hur? Det har jag inte gjort. Jag har väl inte varit helt och fullt på spåret, men det har inte varit så att jag förtjänar den siffran! Jag funderar på om det kan vara mensen som är på väg i kombination med den här smärtan som jag fortfarande går runt med. Kan det göra att kroppen samlar på sig vätska? Eller griper jag bara efter halmstrån? 

Jag har som sagt fortfarande ont, men tycker mig känna en viss förbättring. Jag får visserligen ta mina värktabletter för att kunna fungera någorlunda (och för att kunna jobba), men ändå! Och jag kan tala om för er, att jag längtar efter att få träna igen! Det är så skönt att känna att jag använder kroppen, och den där känslan efteråt, när det är färdigtränat, den är helt underbar!

Kram!

Ior

Jag känner mig lite grann som Ior - lite gnällig och resignerad. Ryggskottet går inte över så snabbt som jag skulle ha önskat, tvärtom!

I går besökte jag min mamma och fick massage och värmebehandling. Hon är bra på det, eftersom hon tillsammans med sin man förr hade en alternativmedicinsk klinik. Jag kände mig SÅ mycket bättre efter det - så till den milda grad att jag glömde ta en värktablett innan jag gick och lade mig. Att det inte var lyckat visade sig när jag klockan 6 vaknade och skulle gå på toa. Jag hade så fruktansvärt ont att tårarna bara började rinna. Även i kväll har jag fått en behandling av min underbara mamma och känner mig mjukare i ryggen, men den här gången skall jag komma ihåg värktabletterna!

I morgon är det dags att jobba igen. Som tur är har jag höj- och sänkbart skrivbord, så jag ska ordna så att jag kan stå och jobba.

I dag var det vägdag, vilket jag totalt glömde bort! Jag får se om jag kommer i håg det i morgon bitti. Jag har dock INGA förhoppningar på något minusresultat den här veckan.

Synd om mig...

Sitter här och känner mig lite ledsen och tycker synd om mig själv. Jag hade ju kommit i gång så bra med både tanke-mönster och träningen. Och så går man och drar på sig något så onödigt som ryggskott!

I dag har jag besökt sjukgymnasten och fått ultraljud, laser och akupunktur. Det kändes faktiskt lite bättre efteråt, men jag har ju fortfarande väldigt ont. Jag ska försöka begränsa tiden då jag sitter här vid datorn, eftersom jag skall undvika att sitta för mycket. Vilken tur att jag alltid står upp när jag pysslar!

Ryggskott!!!

Jag fick inte mindre än två nya dvd:er i brevlådan i går, så den andra hade jag tänkt att prova i kväll. Såg verkligen fram emot det också. Men vad hände i morse? Plötsligt fick jag så ont i ryggen! RYGGSKOTT! Och inte vet jag hur det kom sig heller, rätt som det var satt det bara där. Jag tyckte inte att jag vare sig lyfte tungt, vred mig eller något annat onormalt. Ont gör det i alla fall. jag ringde min bonuspappa som är f.d. kiropraktor och fick expertrådet att lägga några böcker på stolen för att sitta snett, det skulle avlasta. Och det gjorde det faktiskt, det kändes aningen bättre. Nu har jag kommit hem ifrån jobbet och har tagit ett par värktabletter och skall även smörja in mig med en salva som bonuspappan brukade använda när han var verksam som kiropraktor. Vi får hoppas att det hjälper. Någon träning blir det dock inte i dag. :(

Ny tränings-dvd!

När jag kom hem ifrån jobbet i dag låg en ny tränings-dvd i brevlådan! Jag beställer med jämna mellanrum nya sådana från Amazon.com och det är riktigt roligt att få hem lite nytt! Jag tränade med den i kväll, och ser fram emot att klara av att verkligen genomföra hela ordentligt snart någon gång. Det gick visserligen ganska bra nu, men jag fuskade med en del av rörelserna - t.ex burpees! Gudars, vad det är jobbigt! Bra träning var det i alla fall!

När jag skrev igår att jag nu skriver för min egen skull, så betyder det naturligtvis inte att ni inte är välkomna att kommentera - naturligtvis tar jag med glädje emot livstecken från er!

En gång till

Förmodligen är det ingen som läser min blogg längre - det är snart ett år sedan jag uppdaterade! Nu skriver jag bara för min egen skull och tänker inte känna någon press på att jag måste uppdatera ofta, hela tiden. De tankar jag har tänker jag lufta här och det är också för min egen skull. Ibland kan det vara bra att få ner det som ligger och lurar i hjärnan.

Jag har återigen tagit beslutet att gå ner i vikt. Vilken gång i ordningen vet jag inte, men jag är trött på att alltid vara trött, inte känna mig bekväm med mig själv och trött på att känna att sonen nog skäms för mig för att jag är så tjock och inte bara att han har kommit i "skämsåldern". Droppen var även att en bekant som är alkoholist ringde när hon var full och skulle "tala allvar" med mig för att jag är så tjock. Jag menar: hallåååå..?! Skulle det vara en stor överraskning och skulle jag bli tacksam för det? Det var inte samtalet i sig som fick mig att reagera även om jag förstås tyckte det var jobbigt, utan mer att "av barn och dårar får man höra sanningen". Om hon kan ringa och säga det när hon är full, hur ser då andra människor på mig?

Jag är också lite tvärtom, att när jag tittar mig i spegeln inte ser en tjock människa. Jag väljer att blunda för det och istället se det som är positivt, det som jag tycker om hos mig själv. Till skillnad från många andra (förmodligen de flesta) som kanske ser det negativa och som upplever sig själv som överviktiga fastän de inte är det. Jag var mer sådan när jag var yngre och faktiskt normalviktig! Så konstigt det kan bli...

Nu har jag i allafall kört igång igen. Jag har nu Viktklubb till hjälp - inte så mycket att jag går strikt efter deras modell och för in allt jag äter i programmet, men jag försöker tänka kalorier och motion. Och jag för in veckans vikt i programmet så att jag får en viktkurva. Hittills har jag gått ner 3,8 kg. Jag skall försöka göra det min pulsklocka säger att jag ska göra i form av träning. Vägning blir varje måndag morgon, då ska jag även försöka rapportera här. Jag skall också fota mig själv vid varje nytt tiotal. De bilderna kommer jag att lägga upp i bloggen så småningom. Jag ska också mäta mig och även ta fram delmåls-kläder. Men det får bli i morgon. Här är det läggdags!

Kram på er!